Nöjda kunder på
I mer än 60 år har hjälmar bestått av två grundläggande delar: ett hårt yttre skal och ett mjukare, energiabsorberande inre skal. Det yttre skalet har traditionellt tillverkats av glasfiber och harts eller av ett formsprutat material. På senare år har det inre skalet tillverkats av "expanderad polystyren", mer känt som EPS eller flamingo i dagligt tal. EPS används idag ofta för tillverkning av insidan av hjälmar, eftersom materialet har en god stötdämpning. Förr i tiden använde man organiska material som kork för att tillverka det inre skalet, men på senare tid har man utvecklat tekniker som EPS och tekniker som säger sig förhindra eller minska rotationskrafterna. De är dock tillverkade av samma material men med eftermonterade komponenter, så innovationerna var få tills LS2 kom. Därför har LS2 utvecklat sin egen Kinetic Polymer Alloy, KPA, för att kunna tillverka hjälmar med goda säkerhetsegenskaper. KPA-materialet ger LS2-hjälmarna den naturliga flexibiliteten, penetrationsmotståndet och de låga friktionsegenskaperna som är avgörande för hjälmens säkerhet.
KPA-materialet består av aramidtrådar och polymer som tillverkas med hjälp av nanoteknik, där trådarna bryts ner till en miljarddels tum. En traditionell glasfiberhjälm har en fibertäthet, eller antalet vävningar av materialet, på upp till 1/10 000 per kvadrattum. LS2:s KPA-material har en densitet på 1/1 000 000 000 000 per kvadrattum. Detta har resulterat i ett mycket starkt och lätt material med låg friktion. Det innebär att ytterhöljet inte greppar tag i t.ex. asfalt särskilt lätt, om du faller omkull, och har en naturlig flexibilitet som hjälper till att absorbera energi vid en kollision, snarare än att överföra den direkt till användaren. Det är viktigt att komma ihåg att KPA innehåller polymer, som också används för att tillverka knäskydd och knä-sliders för läderdräkter, eftersom polymeren har låg friktion och därför glider i stället för att fastna på asfalten. Detta ger bättre säkerhet om hjälmen skulle komma i kontakt med asfalten. Vid ett sådant tillfälle vill du att hjälmen ska glida på asfalten snarare än att skapa friktion och "ta tag" i asfalten, vilket kan leda till allvarliga huvud- och nackskador.
Är det inte bäst med en styv hjälm?
En av de många positiva sakerna med KPA är att den ger hjälmen flexibilitet, vilket är viktigt när det gäller att absorbera energi, till exempel vid en krock där hjälmen träffar asfalten eller ett annat föremål. Detta betyder inte att KPA är ett svagt material. KPA:s penetrationsstyrka konkurrerar till och med med de bästa av de traditionella kompositmaterialen som används för att tillverka hjälmar, t.ex. kolfiber. 
År 1951 utvecklade Mercedes-Benz ett helt nytt sätt att konstruera karosserier för bilar. I stället för att göra karossen så styv som möjligt, vilket vid en krock överför den mesta av energin från kollisionen till passagerarna i kupén, började man nu att designa fram- och bakpartiet på bilar att specifikt "kollapsa" när de drabbades av stora kollisioner, vilket absorberade en stor del av energin från kollisionen innan den nådde passagerarna i kupén. Detta var ett stort steg framåt för säkerheten i personbilar. Baserat på samma principer utformar LS2 sina MX-hjälmar med så kallade "crumblezones" på käkpartiet. Vid en krasch eller kollision viks käkpartiet samman och absorberar därmed mycket av den energi som annars skulle ha tillförts användarens huvud och skalle om käkpartiet var fast och styvt. Du kanske har sett bilder på internet av en LS2 MX470 Subverter-hjälm där käkdelen har kollapsat. Detta har lett till att vissa felaktigt tror att LS2-hjälmar inte är säkra, men det är faktiskt tvärtom. Eftersom MX470-hjälmens käkparti kollapsade som avsett klarade sig användaren från en frontalkollision med ett träd i en hastighet av 72 km/h med en bruten näsa och inget annat, vilket är ett verkligt bevis på LS2:s fantastiska design och intentioner att skydda dig när du är ute och kör!